metalbloggen

( Kvällen som Anton,Calle och Markus fick uppleva och som dom aldrig kommer glömma )

Vi kom till Stockholm vid 14:00-tiden och vi ville alla ha ett mål mat. Vi vart såklart förvånade över att det såg ut som Vår där nere efter som någon kunde man inte se utan rättare sagt grönt gräs. Vi tyckte det var interresant i ungefär 3 min sen bestämmde vi oss för att gå vidare och hitta någonstans att krubba. Det fick bli Mc.Donalds, det låg nära och var billigt och bra, och mycket pengar hade vi ju såklart inte. På Mc.Donalds träffade vi min bror , som senare visade oss bonnjävlar vilken tunnelbanelinje man skulle ta till Hovet. Jaja , men nu till saken! Jag hoppar över några detaljer som tex åkturen dit och vad vi gjorde innan vi började köa!

Vi hamnade bra till i kön, och vi kom fram till att det var dags att knäppa varsin billig budget öl. Det började allt komma mer och mer folk för att ställa sig i kön. Det var då vi träffade på Jocke och Hoffa, två riktigt sköna personer som hade sett det mesta och fångat det mesta som blivit utslängt av en mängd olika rocklegender! Jocke hade tex tröjan som Venoms bassist "Cronos" hade slängt ut. Hoffa hade plektrum av alla i Motörhead och nån trummpinne här och där.
Eftersom jag och mina kompanjoner från Dalarna var så sent ute med att beställa biljetter så fick vi sittplats-biljetter.
Tiden vi stod i kön så stod jag och surade över att vi skulle få lov att sitta på världens högljudaste hårdrocksband. Jocke och Hoffa gjorde mig inte gladare när dom berättade att dom hade träffat Lemmy dagen innan, innan spelningen i Karlstad. Hoffa och Jocke hade bla fått hans autograf intatuerad och kort på dom sida vid sida med Lemmy. Jag sa till mig själv "fan heller" att jag sitter ner på den här konserten. Klockan slog halvsju och personalen på Hovet började släppa in oss! Vi var några av dom första som kom in , så det första vi gjorde var att springa till Information-båset. Efter att ha berättat att vi beställt ståplatser från början och lite gnäll så fick vi ändrat till ståplats!
Ståplatsen:
Vi hamnade på andra raden, precis bakom Jocke och Hoffa som såklart hade fått en varsin plats längst fram.
Förbanden orkar jag inte skriva nå mycke om.. Witchcraft var skumma och Airbourne var riktigt bra!
Efter att Airbourne gått av så började dom bygga om scenen, Vi i publiken började ropa och sjunga allsång, trycket blev allt mer.. Till slut så kommer han ut..Mannen, myten , legenden.. Lemmy Kilmister! Hela jag ryser och börjar som resten av det fullsatta Hovet skrika "Motörhead!! Motörhead!!"
-"God evening!" skriker Lemmy ut i publik havet
-" We are Motörhead, okey?" fortsätter han..
-"And we play rock n roll! ".
Sen backar han bakåt och drar igång med Iron Fist! Det är ös från början till slut. Ingen står stilla , alla rör sig i takt med Lemmys whisky-röst och Mickey Dee´s trummtakt! Alla mår bra..
Efter att ha spelat egenom en mängd klassiker och någon nyare låt så går dom av scen.. Men det är såklart inte över än! Dom kommer ut igen och drar igång med akustiska "Whorhouse Blues" som får en del av den kvinnliga publiken att visa rattarna. Sen släcks det ner och ur mörkret kliver lemmy fram och ler mot publiken..Alla vet vilken låt det är som är på gång..ja just det.. Ace of Spades! Den låter precis som den gjorde när den släpptes 1980. Direkt efter så hör man introt till en av favoriterna ... OVERKILL! hela publiken blir galna, ljuset på scenen är perfekt och ännu en gång så får jag rysningar! Allt är som vanligt med Motörhead, inget sämre inget bättre. Man vet alltid var man får.  En sann upplevelse!
Kvällen slutade med att jag fick mickey dee´s handuk som såklart hänger på min vägg (otvättad) i mitt rum!
Motörhead är ett av de få banden som fortfarande lever den riktiga rock n roll livsstilen och som skriver musik direkt från hjärtat! Det är inte pengar som gör att bandet fortfarande existerar , det är den rena hårda adrenalinen av Rock n Roll...!



Dont sweat it, get it back to you // Anton